På väg hem från Tammi så träffade jag en gammal vän på bussen. Har känt honom i över 10 år, men vi träffas inte alls ofta.
Det började med det vanliga; Hur är det? Vad gör du nuförtiden? Förhållande? (Nej,jag bor med min katt)
Efter mindre än 5 minuter hade båda två gått igenom det senaste året och då hade bussen inte ens startat. Den pinsamma tystnaden är alldeles för jobbig, så jag satt och forcerade fram samtalsämnen. Kändes så dumt att bara sitta och stirra på varandra när vi inte hade träffats på jättelänge. Dessutom så lät det något så otroligt inne i bussen, så jag hörde knappt vad han sa.
När vi närmade oss min hållplats blev jag lite lättad. Det gick ändå ganska bra. Sa hej då. Ställde mig upp, kände på min gylf och sa: Min gylf åker alltid ner. Sen gick jag av bussen.
Wtf?!? Hur lame var inte det. Varför sa jag så för? Även om den hade åkt ner så skulle han inte ha märkt det eftersom min tröja täckte den.


Var som sagt hos Tammi och Pirre. Lekte lite med Elina, vi lyssnade på musik och dansade. Hon har blivit så himla stor. Fick världens finaste julkort från dem, det framkallade en liten tår faktiskt, det var jättefint.